Tjena!

Det var ett tag sedan som jag skrev.
Det har faktiskt inte hänt så jättemycket sen sist. Jag har sagt upp mig på Connect Now, eftersom just det jobbet inte alls passade mig och jag trivdes inte med att ringa runt till privat personer osv.
Nu har jag en ny jobb intervju på torsdag, den här gången har jag sök ett jobb som personlig assistent åt en 6årig flicka med autism. Får hoppas att det går bra.

Bortsett får jobb och sådant så har jag inte gjort så mycket, eller igår var jag ju faktisk och firade min kompis Linus som fyllde 18. Det var väldigt roligt.

Här har vi lilla 18åringen, Linus! 

Jag orkar inte berätta om alla detaljer, så nu får det vara nog.

Kram!

Nu har jag varit på intervjun hos Connect Now, det gick jättebra. Joel, som intervjuade mig, var jättetrevligt. Han ville att jag skulle höra av mig imorgon och berätta om jag var intresserad av jobbet eller inte, så jag antar att jag på sätt och vis redan har fått jobbet. Awesome! Haha!

Något som var lite jobbigt dock, var att efter intervjun så stod jag i hissen och skulle ringa min mamma, men hon svarade inte. Eftersom att jag inte hade hört av henne igår (hon ringer mig alltid på kvällen om jag inte sover hemma) så blev jag ganska orolig, så jag ringde hem, jag ringde till hennes jobbtelefon ungefär 20 gånger, jag ringde till hennes mobil minst lika många gånger, tillslut åkte jag hem bara för att kolla så att hon inte låg någonstans i lägenheten... Men när jag kom hem och hade kollat i alla rum så ringde mamma upp mig och sa att hon hade suttit på ett möte...
Nu när jag tänker på det lite sådär i efterhand så kanske jag borde ha varit lite mer tålmodig och bara tagit det lugnt, men det är ju inte heller så himla lätt. Som jag har nämnt tidigare så är min mamma sjuk och, ja, man blir lite konstig i huvudet när sådant här händer.

Men i alla fall så fick jag berätta för mamma att intervjun hade gått bra, så det var ju skönt.

Skulle ha varit på jobbintervjun för 30 minuter sedan, men när jag precis var på väg att gå så ringer Joel, från Connect Now, och säger att vi måste skjuta upp intervjun till efter lunch. Det gör i för sig inget för mig, nu hinner jag ju käka och läsa på lite om företaget och sådant, fast det hade ju varit skönt om han hade hört av sig lite tidigare så hade jag kunnat sova lite längre. Men men, det är inte hela världen.

...Om man bara kunde hoppa över allt det jobbiga. Hoppa över jobbintervjun och bara ha jobbet, eller hoppa över att behöva spara en massa pengar till en sminkös utbildning och bara få gå utbildningen. Eller kanske bara hoppa fram i tiden till när man är runt 25, då borde man redan ha haft första jobbet, gått igenom alla utbildningar och kanske till och med på börjat en s.k "karriär". Det hade ju varit så himla skönt, men så är ju inte livet... 

Jag minns när jag och två mina bästa vänner, Emelie och Jessica, skrev på ett "kontrakt", som vi själva hade skrivit, när vi var runt 10år gamla, där det stod att när vi alla hade fyllt 25 så skulle vi bo tillsammans i en stor lägenhet i New York och bara leva livet. Ja, om det ska hända så får vi jobba riktigt jävla hårt. Haha! Jag undrar om jag har kvar det"kontraktet" någinstans i mitt rum? Det är så otroligt roligt att hitta saker som man gjort eller skrivit med sina närmaste vänner, från den tiden då man var så liten att man inte förstod hur mycket pengar och arbete det skulle kräva för att få sina drömmar att bli till verklighet. 

Tjaba!

Har precis skrivit ut mitt CV. Ska på jobbintervju imorgon kl 10 hos ett företag som heter Connect Now, dom är mötesbokare. (Ni kan läsa mer på deras hemsida om ni undrar vad det är) Jag är lite halvt nervös, vill verkligen inte sabba den här chansen. Det är så konstigt för jag blir typ aldrig nervös på riktigt nu mera, som jag skrev tidigare, "lite halvt nervös" kan jag bli ibland men det händer väldigt sällan. 

Jag kan inte skriva så mycket mer just nu, Olle och jag ska börja åka in till Söder.

Ha det bra!

Nu ligger jag här i sängen igen, tänkte att jag kan ju skriva ett sista inlägg innan jag somnar.

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg så skulle jag och Olle till min moster och farbror och käka middag idag. Det var rätt trevligt och det var väldigt god mat, men jag blev lite arg och irriterad under kvällen eftersom att min farbror bestämde sig för att sätta ännu mer press på mig när det gäller jobbsökandet. Pappa har också gnällt om det tidigare... Dom vill att jag ska ha ett jobb nu på direkten, men det är inte så jävla lätt... Jag har sökt så många jobb som jag kan, men det tar liksom inte 2 dagar och sen så har man ett jobb. Det tar ju tid för alla företag/butiksansvariga etc. att kolla igenom alla ansökningar och sedan måste dom också svara på alla oavsett om dom som ansökt får jobbet eller inte. Sedan pressar dom mig på att jag måste hjälpa min mamma att betala hyran, el, gas, telefon, hemförsäkring och sådant också. Jag har inte sagt att jag inte tänker hjälpa till med sådant, men jag har ju ingen som helst möjlighet att kunna göra det om jag inte har någon inkomst än! Inte nog med det, dom tycker att jag är elak när jag råkar fräsa till åt min mamma... Min mamma är sjuk (tänker inte berätta vad hon är för sjuk) och ja, jag borde kanske hjälpa till lite mer hemma, det vet jag, och jag borde försöka att vara hygglig mot henne, men det är inte så lätt alla gånger... Jag försöker verkligen, men det är ingen som lägger märke till det. Visst, mamma har det jobbigt och det är synd om henne... Men jag tänker verkligen inte ändra på mig pga det. Jag vet, det låter också väldigt elakt men hade jag varit i min mammas sitts så skulle jag inte vilja att min egen dotter inte var sig själv runt mig. Nu framstår jag verkligen som en riktig idiot, men jag är inte så elak som jag verkar, jag lovar.
Plus att jag är ju trotts allt bara 19år gammal, jag har ännu inte lärt mig att ta hand om mig själv helt, hur ska jag då kunna ta hand om mig och min mamma?

Farsans jävla gnäll också... Han är ju inte ens här, han vet ju inte hur det är! Han ringer liksom från Thailand och bara gnäller på mig jämt, det känns så i alla fall. Sedan säger han att han förstår... Han förstår ju inte ett skit! Jag blir så jävla arg!

Jag skulle ju hängt med Emil ut och firat hans 19års dag idag också, det blev ju inte av för att jag blev så arg... Ville inte förstöra hans kväll, jag hade liksom inte varit något vidare sällskap med mitt humör... Jag hoppas han hade det roligt i alla fall.

God natt!

Tjena!

Jag heter Kim Björk och som man kan se så är detta mitt första blogg inlägg i denna blogg. Kanske ska förklara bloggens titel; Kim heter jag i förnamn och Chanthal är en av mina mellannamn.

Jag hade tänkt att denna blogg skulle handla om mitt vardagliga liv så som; pojkvännen (Olle), vännerna, familjen, musik, film, om jag bestämmer mig för att gå några utbildningar, mitt jobbsökande, etc.

Idag var jag hos Arbetsförmedlingen (AF) och skrev in mig där. Jag var egentligen inte så super sugen på att gå dit, men när allt var klart så kändes det så mycket bättre. Man får så mycket hjälp och det blir så himla mycket lättare att söka jobb, särskillt för mig som har gått ut gymnasiet, för några månader sedan, och inte har några som helst erfarenheter, plus att dom som jobbar där är väldigt trevliga. Om man är lite halv blyg som jag, så är det absolut ingen fara. Det var ju lite dumt gjort av mig att jag inte försökte hitta jobb medans jag gick gymnasiet... Då hade jag säkert haft några meriter i alla fall. Men som sagt, det kändes väldigt skönt att jag gick ditt tillslut.

När jag kom hem till Olle igen så satte jag mig och började söka jobb på direkten. Jag hittade i alla fall 5st som jag kunde söka, så förhoppningvis så får jag ett jobb snart!

Nu ska Olle och jag gå och laga lite mat, vi ska käka korvstrogeaoff. Tycker inte om det så mycket men det slinker ner.

Kram!